Så här arbetar en marinarkeolog i Finland

När en marinarkeolog avslöjar sitt yrke för en ny bekant är den vanligaste reaktionen förundran eller intresse. Sedan kommer de förvirrade frågorna: Vad kan en marinarkeolog hitta på att göra i Finland? Finns här ens något att undersöka? Svaret på den senare frågan är ja! Här finns nästan hur mycket som helst att forska i och marinarkeologiska fältarbeten kan utföras året om.

Bildformat 4x5

Museiverkets maritimarkeologerna

Museiverket har ett team med tre maritimarkeologer


Hur blir man marinarkeolog?

Möjligheterna för att studera marinarkeologi i Finland har varierat kraftigt under olika tider. Idag kan man studera arkeologi som huvudämne vid Helsingfors, Åbo och Uleåborgs universitet men den marinarkeologiska undervisningen håller på att utvecklas. Helsingfors universitet har redan en biträdande professur i marinarkeologi.

Någon tydligt upptrampad studiestig för kommande marinarkeologer finns inte. Studierna kräver mycket egen aktivitet. Många söker sig utomlands för att skaffa sig den rätta utbildningen. I marinarkeologens utbildning är kunskap om maritim historia och dess olika delområden, såsom skeppsbyggnad, viktiga. Utbildning till forskningsdykare erbjuds på olika håll i Europa. För närvarande (2019), ordnas ingen utbildning av forskningsdykare i Finland, men en reform av examensgrunderna pågår.

Om du vill arbeta med det maritima kulturarvet kan du till exempel söka praktikplats på ett maritimt museum eller arbete på en arkeologisk utgrävning. I Finland finns det ungefär ett halvt dussin aktiva marinarkeologer. De arbetar för Museiverket, för privata företag och Helsingfors universitet.

En marinarkeolog fotogaferar Garpen 1-vrak för en fotogrammetrisk modell.

Marinarkeologens år

Den marina arkeologens vanliga vardagsliv kan inte beskrivas i bara en mening. Arbetet varierar enligt årstiderna: under sommaren utförs det mesta av fältarbetet och vintrarna går åt till att behandla det insamlade materialet. 

Marinarkeologin utförs oftast i form av tidsbundna projekt. Hit hör till exempel inventeringar och kontroller i anslutning till planläggning och byggnadsprojekt. Arbetsuppgifterna kan se mycket olika ut, beroende på projektens karaktär och hurdana arkeologiska objekt det är fråga om.

En öppning görs för dykning under is.

Fältarbeten kräver koncentration

I fältarbetet ingår alla de praktiska arkeologiska uppgifter som utförs i fält. Forskningsplatserna ligger runtom i Finland, från inlandsvatten till öppet hav. Fältarbetena förbereds i enlighet med dykningssäkerhetsinstruktionerna. Under arbetets gång är det mycket viktigt att se till att dyknings- och forskningsredskapen är i gott skick.

Objekten undersöks med hjälp av olika marinarkeologiska metoder, beroende på objektets karaktär och på vad man vill veta. Under forskningsdykningarna samlar man systematiskt in information om de arkeologiska objekten och försöker hitta svar på bland annat följande frågor:

  • Hurdant fynd är det fråga om?
  • Hur gammalt är fyndet?
  • Varför ligger det just här?
  • Vad borde man göra med fyndet i framtiden?
En marinarkeolog i undervattensutgrävning av stenåldersbostad.

Särskilt ute till havs beror fältarbetet i hög grad på vädret. Väl under ytan måste marinarkeologen koncentrera sig på dokumentering och dyksäkerhet. Kameran är ofta det viktigaste dokumenteringsredskapet.

I Östersjön kan sikten variera kraftigt på kort tid och vattnet är kallt till och med på sommaren. Också djupet spelar en stor roll: ju djupare objektet ligger, desto mer utmanande blir förhållandena.

Ibland jobbar man helt nära stranden. Inledningsskedet av den marinarkeologiska utgrävningen av bålverket på Stora Svartö på Sveaborg.

Marinarkeologens arbete är mycket mera än dykning 

Fältarbetena utgör ändå bara en liten del av hela det arkeologiska arbetet. När det gäller undervattensarkeologi går uppskattningsvis mindre än 10 procent av den totala arbetstiden åt till fältarbete. Förarbetet och efterbehandlingen av materialet tar i allmänhet tre eller fyra gånger mera tid i anspråk. Hur lång tid det tar, beror på om man under fältarbetet tagit prov från objektet eller enbart dokumenterat det.  

Bildmaterialet arkiveras. Ibland framställer man också tredimensionella modeller för forskning och förevisning av objekten. Data som insamlats i fält matas in och sparas i Museiverkets fornlämningsregister.

Prover från de undersökta objekten analyseras och skickas till laboratorium för datering. Till sist skriver marinarkeologen en rapport, planerar eventuella publikationer och presenterar de arbeten som gjorts. När fältsäsongen är slut, börjar det redan bli dags att planera nästa fältsäsong.

Marinarkeologerna är också involverade i förvaltningen av det maritima kulturarvet. Arbetet inkluderar beredning av olika presentationer, sammanfattningar och rapporter. Dessutom utarbetas olika planer och budgetar.

Marinarkeologer deltar aktivt i konferenser och andra möten i hem- och utlandet. Aktuella frågor som klimatförändringen, nedskräpningen av haven, spöknät och havsplanering berör också marinarkeologin. Marinarkeologerna behandlar också material insamlat av amatördykare och rapporter om nya undervattensfynd.

Marinarkeologen Minna Koivikko sågar ett prov från en vrakdel

Läs mera på marinarkeologernas bloggen Haavit auki (på finska)

Marinarkeologblogg från Sverige.