Ny art eller främmande art?

Organismerna på jorden har under tusentals år spridit ut sig till nya områden. Detta har varit möjligt då till exempel klimatförhållandena har förändrats och blivit sådana att det nya området lämpar sig bättre som levnadsplats för dem än det gamla.


En ny art kallas en sådan art som självständigt, utan människans hjälp, har spridit sig till ett nytt levnadsområde.

Även människan har gynnat spridningen av många arter. Arten kallas en främmande art om den spridit sig till ett nytt levnadsområde med människans hjälp, antingen avsiktligt eller av misstag.

En ny art kan vara till skada eller nytta

Ofta klarar sig arten inte väldigt bra när den kommer till ett nytt område, eftersom den inte kan föröka sig ordentligt och således inte blir en permanent invånare. Ibland går det dock så att arten klarar sig bra och börjar föröka sig, vilket också kan påverka det omgivande ekosystemet och andra arter. En nykomling kan till exempel använda föda effektivt och på så sätt konkurrera om födan med ursprungliga arter. I värsta fall tränger en främmande art som människan tagit med sig undan arterna så att de ursprungliga arterna blir utrotningshotade eller helt dör ut.

Främmande arter i Östersjön

Havstulpanen är till förtret för båtfolket

En av de första främmande arterna som kom till Östersjön var havstulpanen som kom till Östersjön redan på 1840-talet, troligtvis fasthäftade på fartygens eller båtarnas botten. Numera har havstulpanen spridit sig i hela Östersjöområdet ända upp till Kvarken. I delarna av Östersjön med sötvatten klarar sig inte havstulpanen, eftersom det är en brackvattenart.

Havstulpanen är till förtret för båtfolket, eftersom havstulpanens larver fäster sig på hårda ytor, även på båtbotten. Om larverna inte borstas bort från båtbotten genast de har fäst sig, tar de fast riktigt hårt och är svåra att få bort. Om det samlas mycket havstulpaner under båten, ökar båtens strömningsmotstånd och samtidigt ökar bränsleförbrukningen.

Havstulpan.

Rovvattenloppan trasslar till fiskenät

Rovvattenloppan har kommit till Östersjön från kaspiska havsområdet, troligtvis med fartygens barlastvatten. Rovvattenloppan är ett djurplankton. Den är relativt stor och ett rovdjur, det vill säga den jagar mindre djurplankton till föda.

Om det finns mycket rovvattenloppor i vattnet limmar de fast sig bland annat i fiskenät, där de fäster sig med sina krokaktiga svansar. Rovvattenloppan klassificeras som en invasiv främmande art.

Rovvattenloppa.

Nordamerikanska havsborstmaskar syresätter botten

De nordamerikanska havsborstmaskarna som kommit till Östersjön från Nordamerika lever på Östersjöns mjuka bottnar. Havsborstmaskarna gräver ner sig i bottensedimentet, varvid syre blandas med bottensedimentet.

Om sedimentet från första början är mycket syrefattigt, drar andra bottenlevande organismer, såsom östersjömusslan, nytta av den ökade syrehalten. Å andra sidan befaras det att de nordamerikanska havsborstmaskarna genom sitt grävande i bottnen frigör skadliga ämnen som redan ligger begravda i bottensedimenten ut i det fria vattnet.

Nordamerikansk havsborstmask.

Den vitfingrade brackvattenskrabban är en nykomling i Östersjön

En av de nyaste främmande arterna som kommit till Finlands vattenområde är den vitfingrade brackvattenskrabban, som kan påträffas speciellt i Skärgårdshavet. Arten har kommit till oss från Nordamerika och den påträffades första gången 2009. Eftersom den vitfingrade brackvattenskrabban befunnit sig i Finlands vatten under en så kort tid, känner man knappt till hur den påverkar havet. Det kan hända att den medför olägenheter för fisket eller så kan den täppa till rör. Det kan också gå så att den är utmärkt föda för fiskar. Konsekvenserna utreds med hjälp av forskning.

Vitfingrad brackvattenskrabba.