På öppna havet lever man fritt i vattnet utan landkänning
Ute till havs är livet annorlunda jämfört med vid kusten. På öppna havet är det långt till botten och rikligt med fritt vatten. Många fiskar, som strömmingen, lever en stor del av sitt liv ute i öppna havet. En del av dem kommer till land endast för att leka. Fiskar rör sig även långa sträckor på jakt efter föda.
På botten växer inga alger eller växter, eftersom det inte finns tillräckligt med ljus vid bottnen djup ner. Andra organismer finns det nog där, om det finns tillräckligt med syre. Största delen av Östersjöns botten är gyttjebotten på över 10 meters djup, där det inte finns växter och inte heller alger.
På gyttjebottnen djupt ner trivs bland andra ishavsgråsuggan, östersjömusslan och nordamerikanska havsborstmaskar samt märlkräftor. Om syret på bottnen tar slut, flyttar de stora organismer som kan röra på sig till andra områden och de övriga dör. Endast svavelbakterierna blir kvar.
Ishavsgråsuggan lever djupt nere på mjuka bottnar.
Livet på kusten
Östersjön har mängder av olika stränder. Strandlandskapet har bland annat formats av istiderna. Organismerna varierar enligt strandtyp.
Vid Finska vikens norra strand, i Bottenhavet och vid Sveriges öst- och sydkust finns många släta klippstränder som slipats av isen. Från Kvarken till Bottniska viken finns det åter låglänt kust, där marken ännu höjer sig cirka nio millimeter per år som följd av den senaste istiden. Den smältande glaciären samlade sanddyner speciellt i Södra Östersjön.
I Finska viken och i Skärgårdshavet finns labyrinter formade av tusentals öar och kobbar. Mellan dem ryms skyddade vikar och öppna fjärdar. Mosaiken av mjuka gyttjebotten och hårda bergväggar möjliggör samlevnad för organismer som trivs i olika miljöer.
Hårda klippiga stränder är typiska längs Finlands kust.
Det är bra att fästa sig på klippiga stränder
Klippiga stränder erbjuder en stadig grogrund för många organismer såsom alger och blåmusslor som kan fästa sig på den. Du har säkert märkt att mängden ljus minskar då du dyker djupare under ytan. Förändringen i ljusmängden har en djupgående inverkan på typen av alger som växer på bergytan.
Skvalpzonen är en tuff livsmiljö
På hårda klippiga stränder kan man urskilja klara zoner där organismerna avviker från varandra. När du kommer till stranden möts du först av skvalpzonen, som är en mycket tuff livsmiljö. På sommaren spolas den av vågor och på vintern skrapas den av is. I skvalpzonen finns det bara lite liv.
Trådalgerna förnyar sig alltid efter vintern
Under skvalpzonen vidtar ett bälte av gröna trådalger. Dessa alger behöver mycket ljus. De förnyar sig i allmänhet årligen, eftersom isen skrapar zonen vintertid. Till trådalgerna hör bland annat grönslick.
Brunalgsbältet erbjuder en livsmiljö för många av havets invånare
Nedanför trådalgerna börjar ett brunalgsbälte, där trivs i synnerhet blåstång. När vattnet är klart växer blåstången i vidsträckta buskliknande mattor och erbjuder en livsmiljö åt många märlkräftor, fiskyngel och snäckor.
Rödalgsbältet med liv i dunkel
Nedanför brunalgsbältet vidtar rödalgsbältet. I rödalgsbältet finns det endast lite ljus och algerna som lever där har anpassat sig till tämligen dunkla förhållanden. När ljusmängden minskar ytterligare, försvåras rödalgernas tillväxt och blåmusslorna tar över.
Även på gyttje- och ävjebotten lever många arter
Förutom klipporna i Finlands kustområden utgör havsvikar med mjuka gyttje- och ävjebotten viktiga livsmiljöer för organismerna. De dominerande arterna på gyttje- och ävjebotten är olika vattenväxter.
Till exempel vassvegetationen täcker stora områden i grunda havsvikar och erbjuder en viktig livsmiljö för fiskyngel och insektlarver. Bandtången i sin tur trivs på sandiga botten.
Grunda havsvikar utgör viktiga och mångformiga livsmiljöer. Till skillnad från klippiga stränder består bottnen här ofta av mjuk gyttja och ävja och därför är arterna också annorlunda. Bild av Bottenvikens innersta del