Kommersieltt fiske till havs
Finland är en av de största fiskenationerna i Östersjön. Huvuddelen av fångsten består av strömming och skarpsill. Båda arterna fångas med trål, till havs och i skärgården. Yrkesfiskarna vid kusten fiskar strömming med ryssja och nät.
Andra viktiga fiskarter är bland annat sik, abborre, gös, lax, siklöja, gädda och nors. Också karpfiskarna (”mörtfiskarna”) har en allt större ekonomisk betydelse. Endast registrerade kommersiella fiskare får sälja sina fångster på marknaden. De levererar fisk till finländarnas matbord, för export och som råvara för djurfoder.
Fisket ger arbete och skapar mervärde genom fiskförädling, handel och catering.
Strömmingsfiske.
Finländarna äter en mycket liten del av strömmingsfångsten
Strömmingen står för två tredjedelar av den kommersiella fiskfångstens värde. Gös, lax och sik är prismässigt de mest värdefulla arterna och hamnar främst i inhemsk konsumtion.
De billigare arterna nors, strömming och skarpsill exporteras i stora mängder som livsmedel till Östeuropa. Strömming används också som råvara för fiskmjöl och pälsdjursfoder. Endast tre procent av strömmingsfångsten används som livsmedel i hemlandet.
MSC-certifikat för inhemsk strömming och skarpsill
Finländarna skulle gärna äta mera inhemsk vild fisk. Tyvärr har utbudet krympt i takt med att antalet yrkesfiskare minskat. Under största delen av året råder det brist på gös, sik och abborre. Konsumtionen av strömming kunde däremot öka.
Strömming är en hälsosam och miljövänlig fisk. Strömmingsfisket avlägsnar också betydande mängder näringsämnen ur havet. Som ett tecken på hållbar verksamhet belönades trål- och ryssjefisket av strömming och skarpsill med Finlands första MSC (Marine Stewardship Council)-certifikat hösten 2018.
Genom reglering till ett biologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske
Det kommersiella utnyttjandet av Östersjöns fiskresurser regleras av internationella avtal och inhemsk lagstiftning. Regleringen baseras på regelbundna bedömningar av fiskbestånden och samråd med intressentgrupperna.
Naturresursinstitutet (Luke) samlar in biologiska, ekonomiska och statistiska data som stöd för EU:s gemensamma fiskeripolitik.
Utgående från dessa uppgifter utger Internationella havsforskningsrådet (ICES) rekommendationer gällande enskilda fiskbestånd eller fiskeområden till Europeiska kommissionen. Kommissionen förhandlar i sin tur om nationella fångstkvoter för det följande året med sina medlemsstater och Ryssland.
Naturresursinstitutet övervakar kontinuerligt lax-, strömmings- och skarpsillsbestånden i Östersjön. Med hjälp av övervakningen jämför man fiskbeståndens tillstånd förr och nu och gör upp prognoser om framtida förändringar.
Förutom biståndsbedömningarna kommer man att öka den biologiska kunskapen om ovan nämnda fiskbestånd, de faktorer som påverkar dem samt Östersjöns ekosystem.
Lagen om fiske och Statsrådets förordning om fiske, som verkställer lagen, innehåller bestämmelser om bland annat fridlysningstider, minimimått och fiskeredskap. Bestämmelserna gäller särskilt bestånden av gös, sik och havsöring som fiskas kommersiellt längs kusten.
Vinterfiske på Skärgårdshavet.
Fiskerinäringen har långa traditioner i Finland
Fisk är den största marina naturresursen. Fisk är miljövänlig och hälsosam mat för både människor, hus- och produktionsdjur. Denna resurs skapar mervärde för hela fiskerinäringens produktionskedja.
Fisket har också långa kulturella traditioner. Det kommersiella fisket fortsätter att ge arbetsplatser i skärgården och kustens glesbygder. Huvuddelen av fiskerinäringen är småskalig och säsongsbetonad.