Rödalger på olika djup
I grunda vatten tittar rödalger fram, här och där mellan trådalger och tång. Nära ytan är det oftast fråga om småvuxna arter såsom kilrödblad, blåtonat rödblad. Den mattliknande kilrödblad, blåtonat rödblad och rödhinnan växer vid tångruskornas baser och under stenar och förblir därför lätt oupptäckt.
Trådformade rödalger, av vilka släke- och slickarterna är de vanligaste, bildar viskor och tofsar som gungar i vågorna tillsammans med andra alger eller fäster sig på större alger. På större djup minskar ljuset och algvegetationen byts ut till nakna bergytor och blåmusselkolonier, där rödalgerna ger en extra färgklick.
De vackra rödalgerna trivs djupare än grön- och brunalgerna, även på tio meters djup.
Kräkel är vår största rödalg
Vår största rödalg, med det vackra namnet kräkel (kallas också gaffeltång), växer i risiga bestånd på hårdbottnar, oftast mellan 3 och 7 meters djup. Kräkeltrasslen erbjuder gömställen och näring åt smådjuren på djup där nästan alla andra alger saknas. Också mindre rödalger och blåmusslor gömmer sig gärna under kräkel-algerna.
Största delen av rödalgerna längs Finlands kust härstammar från världshaven. Längre norrut där salthalten avtar minskar artantalet och längst in i Bottenviken klarar sig bara röd havsmossa och ullsläke.
Kräkel eller gaffeltång liknar korall men är en rödalg.
Rödalgsarter:
- Kilrödblad (Coccotylus truncatus)
- Blåtonat rödblad (Phyllophora pseudoceranoides)
- Rödhinna (Hildenbrandia rubra)
- Släke- och slickarter (Ceramium spp., Polysiphonia spp.)
- Kräkel/Gaffeltång (Furcellaria lumbricalis)
- Ullsläke/Röd havsmossa (Ceramium tenuicorne)
- Rosenvinge (Rhodocorton purpureum)