Sura sulfatjordar är mineraljordar som innehåller mycket svavel. I sådana jordar oxideras svavlet till sulfater och jordmånens pH sjunker mycket lågt. Sulfaterna löser i sin tur ut metaller ur markens mineraler och när det regnar sköljs metallerna ut i vattendrag och havet.

Problemet värst i Österbotten

En stor del av de sura sulfatjordarna finns i Österbotten. Dessa bottenlager av det forna Litorinahavet används nu ofta för jordbruk eller ligger under myrarnas torvlager.

Till följd av landhöjningen och utdikningen av våtmarkerna sköljs surt vatten och urlakade metaller, t.ex. kadmium, zink och aluminium, från sulfatjordarna ut i vattendragen.

Hur mycket som rinner ut beror i hög grad på vädret. Kraftiga regn efter en lång torrperiod sänker pH till en mycket låg nivå, vilket avsevärt ökar surhets- och metallbelastningen på vattendragen och havet.

Belastningen har beräknats ha försvagat många lokalt och regionalt viktiga fiskbestånd längs västkusten. De giftiga metallerna stör förökningen av vandringsfisk och orsakar fiskdöd.

En begränsning av skadorna kräver investeringar

Skador som uppstått på grund av åkerdikningar kan minskas genom att justera dräneringen. Skador på grund av skogsbruket och torvproduktionen kan minskas med hjälp av nya uttorkningsmetoder.

Eftersom de nya metoderna är dyra, har de inte tagits i bruk i önskad takt. Problemet borde därför uppmärksammas vid utbetalningen av miljöstöd. Särskilt i Österbotten förutsätter uppnåendet av god ekologisk status i vattendragen och havet att man lyckas få kontroll över problemet med sura sulfatjordar.